Lidar (Light Detection And Ranging) eller laserscanning är ett sätt att kartera ett områdes topografi. Ett moln av laserstrålar skickas ut från ett flygplan och resultatet blir ett tredimensionellt moln av data. Laserstrålarna reflekteras på allt den träffar. Det kan vara hus, mark, löv i ett träd, djur och människor och alla slags partiklar som finns luften. Detta moln måste bearbetas för att få fram olika betydelsebärande delar. Är man intresserad av markytan, vilket kanske är vanligast. Lantmäteriet har exempelvis låtit laserskanna landet för att kunna beräkna översvämningsrisker och bygga bättre höjddatabaser. Så måste man filtrera fram ur molnet de lägsta värdena och ta bort träd, hus och liknande samt tvätta bort felaktiga värden. Är man däremot intresserad av trädens höjd, för att exempelvis bedöma värdet av ett skogsområde så tar man fram toppmått och bottenvärden för att skapa en karta över skogens kvalitet. Tillämpningarna för Lidardata är omfattande och noggrannheten är vanligen mycket högre än traditionella höjddatabaser. I exempelvis vissa karttjänster så har man börjat använda Lidar tillsammans med flygbilder för att förbättra det visuella intrycket av perspektivbilder.

Principen för Lidar är att ett flygplan sänder i väg laserljus som reflekteras på alla objekt den stöter på, vilket resulterar i ett tredimensionellt moln av data (x,y och z värden).

Bilden visar en 3D visulaisering med hjälp av Lidardata över området i New York city kring Ground Zero taget av NOAA den 27 september 2001 efter attentatet mot World Trade Center två veckor tidigare. NOAA

Lidar data lagras vanligen i formatet LAS (eller LAZ om det är en komprimerat)