Att rektifiera innebär att ta en kartbild och anpassa den mot en karta, så att den får samma skala, eventuella fel rättas till samt varje punkt i kartbilden ges en koordinat. Detta görs exempelvis i de fall man vill kunna göra ett digitalt (eller för den delen ett analogt) kartöverlägg med en historisk karta och en mer nutida. På detta sätt kan förändringar över tid studeras. Men rektifiering kan också bli nödvändigt för nutida kartor, exempelvis om en tryckt karta skannas in för att kunna jämföras med en annan så måste den anpassas så att motsvarande plats hamnar på samma ställe som kartan den inskannade skall jämföras med.
Metoden går ut på att man hittar så kallade rektifieringspunkter där samma plats identifieras i båda kartbilderna. Kartan som rektifieras kan betraktas som en gummiduk (beroende på programvara och inställning) vilken kan tänjas ut för att anpassas till de punkter som identifieras.
Tips vad gäller att rektifiera historiska kartor ges i Niklas Cserhalmis bok Fårad mark. Men exempelvis kan nämnas att sjöar och vattendrag inte brukar vara så bra att använda som rektifieringspunkter då vattenlinjer förändras med landhöjning eller sjösänkning, samt att lantmätare inte hade så stort intresse av att kartera vatten exakt. Åkergränser och ägogränser var dock ofta av stort intresse, varför dessa brukar fungera bra som rektifieringspunkter.
Hur rektifieringen går till rent praktiskt i olika programvaror finns beskrivet via länkarna nedan:
När en karta har rektifierats är det vanligt att informationen digitaliseras genom att objekt ritas av som vektorlager. Tips hur detta görs finns via länkarna nedan.